isberg

Den största delen av digitaliseringen finns under ytan, osynlig för oss. Men det är den delen som har – och har haft – mest omfattande påverkan på vår värld. Långt innan sociala media dök upp, så möjliggjorde den globaliseringen genom att underlätta ögonblicklig världsomfattande kommunikation och outsourcing av processer, exempelvis.

Men i de sammanhang där digitaliseringen kommer upp som tema, så pratar vi så gott som bara om det som vi kan se, alltså för det mesta om marknadsföring. De saker som händer bakom kulisserna är så svårgripbart att vi inte ens kan relatera till dem, och därmed så finns de inte ens i vårt medvetande.

När intellektet inte räcker till, så går vi på känsla, och sånt vi upplever som konkret. Invandrare, till exempel, är konkreta. ”Dom tar våra jobb!” Nej, det är digitaliseringen som tar jobben, eller flyttar dom. Folk behöver inte ens komma hit för att ta över ditt jobb. En verksamhet kan i princip flyttas till andra sidan jordklotet på ett ögonblick. Eller automatiseras, i det tysta.

”I princip”, därför att den måste vara väl definierad, och ha tydliga gränssnitt, vilket inte alltid är fallet. Här krävs djupare förståelse för hur det ett företag har, och gör, måste beskrivas för att vara möjligt att transformera till den digitala domänen.

Det du kan se, på din skärm, är appar, eller webbsidor. Det du inte kan se är det spindelnät av aktörer som finns under ytan, alltså hur många företag eller organisationer som är inblandade i ditt surfande, eller när du använder en app. En webbsida är en mosaik av innehåll från alla möjliga ställen, som ofta sätts ihop samtidigt som du läser den – inte sällan beroende på hur du läser den. Vad betyder det – är det något man måste veta om, kanske, och ha en magkänsla för?

Du kan inte heller se den gigantiska mängd data som apparna trålar upp, om dig och de du interagerar med. Det är informationen som är hårdvalutan, och den skänker vi bort, både som privatpersoner och företag. Vad får det för konsekvenser, egentligen?

Varför ta kostnaden för att utveckla ett eget internkommunikationsverktyg, exempelvis, när du kan använda en nästan gratis molntjänst som redan finns? Snart kommer den som tillhandahåller tjänsten att veta mer om ditt företag än du, och så får du köpa tillbaks den kunskapen från dem. Det kan vara värt det, men låt det inte komma som en överraskning.

”Delningsekonomi” är ett begrepp på tapeten, och det är onekligen lovvärt att utnyttja resurser bättre; mindre belastning på planeten, och fler människor som träffar varann än vad de skulle ha gjort annars. Uber och Airbnb (transport och boende) är väl de som har synts mest, men det finns en flora med tjänster för att dela allt möjligt: Olio för mat, Rentl när man behöver hyra nåt verktyg, Airdine om man vill äta middag.

Det vi kan se på ytan är förstås positivt, men de här tjänsterna erbjuds av någon som sitter i mitten och parar ihop resursägare och resursbrukare. Och bakom kulisserna samlas det information, om var vi är, hur vi rör oss, vilka vi träffar, vad vi gör, och så vidare. Vi behöver vara medvetna om det, så vi kan välja vad vi delar med oss av, förutom röjsågen, eller toaletten.

Och börja ställa skarpa krav, på programvaran, och hanteringen av data, istället för att bara acceptera det som serveras.

Kruxet är att vi ännu inte har breddat vår allmänbildning till att omfatta digitalisering, på allvar. Det är något som krävs varje gång det kommer en ny teknik som blir allmänt använd, och det finns inga ursäkter nu heller.

Man behöver inte ha körkort för att ha en känsla för att bilar är fantastiska frihetsmaskiner, samtidigt som vi vet  både hur, och att, de orsakar olyckor och skitar ner miljön – och rätt mycket om hur vi undviker att drabbas av det.  Det har vi lärt oss som allmän kunskap, utan att för den skull ha utbildat oss till bilmekaniker eller kemister.

Men när det gäller digitalisering är vi fortfarande naiva. Det hjälper inte ens att vara född efter sekelskiftet – det har inte skett något plötsligt utvecklingssprång för arten människa, även om ungarna har blivit fena på att hantera digitaliseringens yta.

Hur löser vi det, egentligen? Det är sånt som håller mig vaken på nätterna.