Lugn, vi är fortfarande analoga.

Det är lätt att bli nervös av att se hur snabbt teknikutvecklingen rör sig. Eller snarare, av hur snabbt vi upplever att den gör det.

Jag vill vända på perspektivet. Den erfarenhet jag har efter att ha ägnat bortåt tjugo år med att försöka förklara framtidens möjligheter för folk som är väldigt olika beredda på dem, är det här:

Tekniken utvecklas inte särskilt snabbt – det är vi människor som utvecklas så förtvivlat långsamt.

Ny teknik tar i sig evigheter (tycks det, när man håller på att försöka utveckla den) att komma någon vart med. Även i de fall man lyckas ta fram något som borde vara revolutionerande, så kan prototyperna bli kvar i labbet i decennier utan att komma till bred användning.

Bara för att vi människor är så tröga, i jämförelse. Men det är inte för att vi är korkade, utan för att vi är gjorda såna.

Våra hjärnor tar tusentals år på sig att utvecklas, och är fortfarande i huvudsak anpassade för att springa omkring på savannen och förhålla sig till okomplicerade och konkreta saker som att hitta mat, eller undvika att bli mat, och fortplanta oss.

Så vi är ohjälpligt analoga varelser, som har oerhörda problem med att hantera sånt som är abstrakt. Det är en smula otajt, kan man tycka, när en av de saker som kommer att påverka vår värld mest – digitaliseringen – är alldeles väldigt abstrakt.

Det leder till problem, allt ifrån havererade IT-projekt, och helt otidsenligt samhällsbyggande, till den aningslöshet som får oss att skänka bort våra privatliv bara för att få synas.

Jag menar att vi har mer betänketid än vad det kan kännas som, i flödet av rapporter om ny teknik och nya tjänster.

Alla nya företeelser, som vi måste kunna hantera i vårt vardagsliv utan att göra fatala misstag, kräver att vi skaffar oss bättre kunskaper.

Så behöver vi också förstärka våra kunskaper om vad digitaliseringen egentligen innebär och vad tillämpningen av den får för konsekvenser.

Den viktiga delen av det här handlar inte om krusningarna på ytan; senaste varianten av smartphone, eller vilket socialt nätverk som kommer efter Facebook. Många beslut blir missriktade på grund av att vi hakar upp oss på de saker vi kan se och ta på, istället för det som händer bakom kulissen, i den digitala domänen.

I överlevnadssammanhang finns minnesregeln STOP: Stanna, Tänk, Orientera, Planera. Den är användbar i digitaliseringssammanhang också, när det är lätt att känna sig vilsen.

Det som är mest väsentligt att få grepp om, och som vi överlag behöver utveckla en god känsla för, är istället själva kärnan i digitaliseringen: Vad betyder det, i grunden, att någonting ”digitaliseras”, och vad får det för effekter?

Vi behöver inte bli programmerare allihopa, men för att IT inte ska bli ett fängelse, eller hamsterhjul, för oss, måste vi lägga oss till med tillräckligt djup förståelse för software engineering (letar fortfarande efter ett bra svenskt ord för detta; någon som har förslag?) Den är redan en ingrediens som borde ingå i den allmänbildning som vi måste ha för att fungera i ett digitaliserat samhälle, och kommer bara att bli än viktigare.

Jag vet inte allt, naturligtvis, och det finns alltid minst ett annat, annorlunda, perspektiv än ens eget. Det är därför det finns kommentarsfält: Medhåll eller mothugg?