steamengineDet har egentligen inte hänt något riktigt revolutionerande med bilar sedan Henry Ford uppfann det löpande bandet. Även om elektriska motorer har börjat komma starkt, så är kärnan i en bil fortfarande en förbränningsmotor. Det som har hänt är en massa förbättringar runtomkring den, men grundkonceptet är samma som det alltid har varit.

Samma sak gäller datorer. De är fortfarande glorifierade additionsmaskiner som kan räkna lika bra som en människa som har blivit av med nio av sina fingrar. Att datorer ändå kan ge oss det kvarvarande fingret beror på att de är så hisnande snabba att räkna till ett att vi upplever dem som nästan intelligenta.

Men det som hänt sen datorerna var stora som hus är ”bara” förbättringar, inga riktiga omvälvningar. Processorerna har blivit så mycket mindre, kraftfullare och billigare att ett modern dator har flera stycken i sig, men varje processor fungerar i grunden likadant som för sjuttio år sen.

På åttiotialet så programmerade jag i ett språk som hette ”C” och gjorde det under ett operativsystem som hette ”UNIX”. Till min återkommande förvåning så hänger både språket och operativsystemet (eller en klon av det, ”GNU/Linux”) med fortfarande, och ligger till grund för både Android och IOS i våra smarta telefoner.

Teknik utvecklas inte så fort som vi tror. Det går mer som i cirklar, eller rättare, som en uppåtgående spiral.

De första datorerna var så stora att operatörerna snudd på gick omkring inuti dem. Sen blev de mindre och mindre; som ett rum, ett skrivbord, en väska, en ficka. Nuförtiden är de så små att de sitter implanterade i väggarna runtomkring oss.

Man kan säga att cirkeln är sluten, men på ett snäpp högre nivå.

Ett annat exempel på en liknande cirkel är telefoni. I de första systemen så lyfte man luren och sa namnet på den man ville prata med, och så blev man kopplad dit. När antalet människor som anslöts till telefonnätet blev större, och framförallt när uppkopplingen automatiserades, så infördes ett mellanled, telefonnummer, istället.

Det var en teknisk lösning, inte en mänsklig, men vi levde med det så länge att vi vande oss, och till och med tyckte att det var naturligt. En telefon utan petmoj skulle ha upplevts som konstig, och telefonnumren blev bara längre och mer avancerade.

Nuförtiden har digitaltekniken gjort det möjligt att återigen säga namnet på den man vill tala med, och bli kopplad dit. Cirkeln är sluten, fast på en högre nivå.

Så om du vill förstå hur digitaliseringen påverkar just dig, så är det inte operativsystem, programspråk, eller floden av hårdvara och appar som är det viktiga. Kan du bortse från brus och rökridåer och skönja den cirkel som är relevant för din verksamhet, så slipper du mycket av stressen med att jaga efter den teknik som gör mest oväsen för tillfället.

Det som är viktigt med digitaliseringen är hur den möter våra analoga behov och hur de behoven utvecklas med ökade möjligheter.

Egentligen borde det vara en självklarhet, men vi är bara människor, och den konkreta tekniken liksom drar våra ögon till sig, som en animerad reklamblipp på en webbsida. Det krävs konstigt nog en ansträngning för att komma ihåg att så länge huvudsyftet är oklart, är tekniken ett villospår.

Den första, stora, frågan att ställa borde vara ”Vilket är det analoga grundproblemet som ska lösas, för kunden?”, inte ”Vilken teknik borde jag använda för att lösa det delproblem jag har framför ögonen?”, eller ”Vilken teknik bör jag använda för att lösa problem som jag inte ens har definierat än?”.