För att kunna tänka nytt måste man bli störd.

Utan stimulans utifrån så tenderar vi att lulla runt som en guldfisk i en välbekant skål. I det tillståndet är vi totalt oförmögna att tänka i andra banor än de gamla vanliga. Men om någon skulle gå förbi och sula till skålen med en gummiklubba, så kanske vi i förvirringen råkar blanda ihop gamla tankar till något helt nytt.

Jag tror det är en skröna att Isaac Newton upptäckte gravitationen för att han fick ett äpple i huvudet. Men som princip för innovation är det en väldigt bra modell.

En neurolog kanske inte skulle beskriva det på det här sättet, men det är som att vi inte kan bygga synapser i tomma luften (eller tomma hjärnsubstansen, då). Man måste alltid bygga på något som redan finns, och så råka spreta ut det bygget åt ett håll som inte var meningen.

I boken ”Liftarens guide till galaxen” finns en underbar beskrivning av just vad som krävs för att vi ska vara kapabla att tänka något helt nytt:

Att lära sig flyga handlar om att kasta sig mot marken, och missa.

Tricket var att man måste bli alldeles grymt distraherad just då. Annars sitter föreställningen, att en människa inte kan flyga, så djupt rotad att det inte går att frigöra sig från den. Att man dessutom vet att det gör hemskt ont att inte missa marken – ifall flygandet misslyckas – är också väldigt motiverande till att hålla sig i kända banor.

Ett litet oromantiskt sätt att beskriva det är att vårt främsta uppdrag som invånare på den här planeten är att spara på energin så vi kan göra så många kopior av oss själva som möjligt. Eftersom hjärnan drar mycket energi så är det precis som med kroppen i övrigt – den bygger inga nya ”muskler” om det inte är tvunget.

Det är därför vi med våra mänskliga begränsningar har så svårt med digitaliseringens tredje steg. I den digitala domänen finns ingen gräns för vad vi kan skapa, men vi måste ta oss ut i den rymden i myrsteg som hela tiden bygger på det vi redan vet, och kan förhålla oss till.

Som forskare hade jag som uttryckligt uppdrag att uppfinna saker, och lyckades också i någon utsträckning med det. Jag drar mig ändå för att kalla mig för ”innovatör”, eftersom uppfinningar väldigt ofta inträffar av misstag som vem som helst kan göra. För att driva en verksamhet där det är meningen att innovationer ska uppstå handlar det mindre om ordergivning och mer om att skapa förutsättningar för att bli störd på rätt sätt.

Det finns långa rader med exempel på uppfinningar som är resultatet av att det inte blev som man hade tänkt. En från den branschen jag har varit mest verksam i är SMS. Den tjänsten var först gjord för att kunna skicka ut notiser om att man hade meddelande i telefonsvararen och liknande. I händerna på folk som inte visste det blev det istället den kanske intimaste kommunikationstjänsten som finns, näst fysisk beröring.

MMS, däremot, är snarare ett exempel på motsatsen: en avsiktlig utveckling som baserade sig på – den felaktiga – uppfattningen att eftersom folk tyckte om att skicka korta textemeddelanden till varandra, så skulle de tycka ännu mer om (och betala mer för) att kunna skicka meddelanden med bilder, film och ljud också.

Bildmeddelanden slog igenom först när vi fick Internet i telefonerna, och framförallt sociala media att dela bilderna i, och då görs det med en annan teknik. Så teleoperatörernas investering i MMS-plattformar kan det finnas anledning att ta varning av.

Kunder är jättebra på att uppfinna nya sätt att använda dina produkter som du aldrig hade kommit på själv. Det är exempel på att det ibland är en fördel att inte veta för mycket. Kundtjänsten kan vara en rik källa till innovation, om man lyssnar ordentligt.

En annan taktik är att faktiskt lära sig mer. För att förbereda sig för digitalisering behöver affärer och produkter modelleras på ett strukturerat sätt, som är anpassat till hur programvara fungerar. Min erfarenhet från den sortens jobb är att det är ett viktigt verktyg för att plötsligt kunna se saker med nya ögon, och därmed hitta nya möjligheter. Det åstadkommer den där störningen av vårt vanliga tänkande genom att det är tvunget att göra saker på ett nytt sätt.

Poängen är att innovation kräver att man släpper taget en stund och är öppen för sånt som vanligtvis upplevs som besvär.

Här i bloggen försöker jag vara en sån störning. Vi har stora behov av sånt. Finanskrisen är förhoppningsvis den gummiklubba som behövs för att hitta de nya vägar vi behöver för att skapa ett mer hållbart samhälle.

I din egen verksamhet är det kanske just de där avvikelserna som du helst vill åtgärda så fort som möjligt, så ni kan fortsätta göra som ni brukar, som du borde ta en närmare titt på.

Till exempel digitaliseringen.