Du är kapten på ett fartyg som går en rutt som du har kört hundratals, eller till och med tusentals gånger tidigare. Men den här dagen så finns det plötsligt ett område med mycket mer vågor än vanligt. Ingenting verkar ha ändrats i sjökorten, och du har inte kommit ur kurs. Det har inte skett några naturkatastrofer som du känner till, så havsbotten kan ju inte gärna ha stigit hundra meter sen sist. Ekolodet bekräftar i alla händelser att du kan loda med ett kyrktorn (ping Mark Twain) rakt under dig utan att slå i något.
Så vad gör du?
Litar på din erfarenhet, håller kursen och bedömer att fartyget har sånt rejält deplacement att det där vågskvalpet inte är något problem?
Du är i gott sällskap, i så fall. Facit, Blockbuster, Kodak, för att bara nämna några, har gjort den bedömningen, med fatala resultat. Det har varit svårt att missa vad som har hänt med skiv- och filmbolag sen nittiotalet, och teleoperatörer är också väl kända exempel på samma symptom. Vad som händer med till exempel taxibolag och banker de närmaste åren återstår att se, men de färdas på samma rutt.
Och det är ändå dom stora, som det blir nyhetsrubriker kring – det vore intressant att veta hur många småföretag som också har fått fötterna undanslagna för att digitaliseringen har förändrat spelbrädet.
Sätter man på sig polaroidglasögonen så syns det plötsligt vad som pågår.
Havsbotten har faktiskt stigit hundra meter sen sist, utan någon förvarning som har bedömts trovärdig nog att ta hänsyn till.
I det här läget är du tvungen att reagera, eftersom det betyder att ditt nuvarande sätt att sälja, producera och/eller leverera dina tjänster har blivit hopplöst ute. Inte nödvändigt så att de har fallit ur mode, men dina konkurrenter har från och med nu mycket lägre kostnader än du, för att erbjuda samma tjänst eller vara.
OK.
Det är åtminstone så det brukar beskrivas. Jag skulle återigen vilja säga: Lugn, det är inte teknikutvecklingen som går för snabbt – det är vår fantasi som går för långsamt.
I efterhand kan man – som vanligt – kanske tycka att de indikationer* man hade fått borde ha tagits på större allvar. Men egentligen är det svårt att klandra någon för att den här sortens missöden. Digitalisering är den sortens omvälvning som är så främmande för oss att det är vansinnigt svårt för ens en väldigt kompetent ledning att ta rätt beslut.
Det gäller till och med för företag som borde ha koll på digitalisering. Clayton M Christensen har en bra beskrivning (på YouTube – se gärna hela) på varför datortillverkaren Digital Equipment gick på pumpen. (Det går också att betrakta vilka problem Microsoft brottas med.)
Vi behöver vara litet ödmjuka och komma ihåg att vi bara är människor, med hjärnor som har som huvudsyfte att hålla oss borta från trassel så vi kan fortplanta oss. Det är extremt få av oss som är kapabla till den sortens tankeskutt som skulle behövas för att hantera paradigmskiften.
Men med bredare spridd kunskap om digitaliseringens natur så går att klara sig bättre.
(Det här är en liknelse, med avsikt att ge en känsla för vad digitaliseringen ställer till med, och hur viktigt det är att se saker på djupet istället för att bli för distraherad av det som händer på ytan. Sakkunniga inom sjöfart kan säkert skjuta faktamässiga hål i beskrivningen, men det är många liknelser och metaforer som skulle falla om man vore så petig 🙂 )
* Den första digitalkameran uppfanns på Kodak, som under 1900-talet var helt dominerande på marknaden när det gällde kemisk (analog) film, men trots det framhärdade man alldeles för länge innan man försökte sadla om till digitalt. Efter sekelskiftet, när digitalkamerorna slog igenom på allvar, tappade Kodak raskt sin starka position och sökte 2012 konkursskydd.
Lämna en kommentar