interfaceOm du står framför en spegel, så är glasytan på spegeln det gränssnitt som skiljer ditt fysiska jag från din spegelbild. Utan ett gränssnitt skulle det inte finnas något sätt att komma åt spegelbilden, eller ens skapa den. I det här fallet är det en yta som är gränssnittet. Man skulle kunna tänka sig att glaset i spegeln hade formats av ett knivsnitt (för att krysta till en förklaring till att just ordet ”snitt” används för detta).

Det engelska ordet för gränssnitt är interface, ett ansikte, eller yta, genom vilket man berör det som finns på andra sidan.

Nu behöver inte alla gränssnitt vara släta som om de vore skivade med kniv. Ett rätt banalt gränssnitt är till exempel de vägguttag som vi pluggar in elektriska grejer i. Både eluttaget och pluggen är delar av gränssnittet, och syftet är förstås att generatorn (som finns bakom uttaget; ibland väldigt långt bakom) ska kunna ”beröra” den elapparat vi vill kunna få ström till.

Det räcker inte med en kontaktyta. Det måste också finnas ett känt protokoll, ett språk eller dataformat som båda sidorna kan använda för att överbrygga gränsen. I fallet med elapparaten, så består det protokollet av 230 volt elektrisk växelspänning med frekvensen 50 Hz, över de två ledare som kontaktytan tillhandahåller. Följer inte apparaterna det protokollet går det inte bra.

Gränssnitt, speciellt såna som är standardiserade, kan kopplas ihop för att åstadkomma flexibilitet, eller större konstruktioner. Tänk på de färdiga moduler som hus byggs av, där det redan finns kanalisering för el, vatten (och bredband). Eller hur din laddare till mobilen består av en kloss du pluggar in i gränssnittet i väggen, en USB-kontakt som du ansluter laddarsladden till klossen genom, och slutligen en mikro-USB i själva telefonen. Tre gränssnitt, således, med olika protokoll eftersom spänningar och form på konnektorn skiljer mellan dem.

Ett företag har flera gränssnitt: mot kunder, leverantörer, partners, myndigheter och så vidare. I en digitaliserad värld består de gränssnitten ofta av programvarugränssnitt mellan olika IT-system. De gränssnitten brukar kallas API:er, Application Programming Interface. API:er blir viktigare och viktigare allteftersom fler och fler system måste kopplas ihop. Apparna i våra smarta telefoner pratar ofta med API:er hos t.ex. SMHI, SL, banker med flera. Det är på det sättet apparna kan få tag i den information som finns hos olika företag och myndigheter. Även prylarna inuti telefonen har API:er så att en app kan komma åt att använda kameran, GPS:en, mikrofonen och annat.

Såna gränssnitt som vi människor använder för att komma åt digitaliserade tjänster kallas för användargränssnitt. Det är framförallt de som färgar vår bild av vad som försiggår i den digitala domänen. Det visar sig ofta i att vi börjar använda systemnamnet som ett verb: att SMSa, googla och twittra, till exempel.

Företag som har anledning att samverka med andra företag – det vill säga, i princip alla – behöver antingen publicera API:er till sina funktioner, eller använda andra företags API:er för att ”jacka ihop” sig.

Det är en av anledningarna till att ett modernt företag måste bli mer likt en dator än vad som var nödvändigt på den analoga tiden.